Det är som sagt första gången jag och Maria producerar Revy Obscen. Redan efter en vecka insåg vi att det var ett mycket större skepp att styra än vad vi trott. När jag tänker på alla samtal jag ringt, alla mail jag skickat och alla timmar jag suttit framför datorn och planerat, fixat och donat.

Producentjobbet är så mycket mer än att bara gå runt med nycklar, klaga på att folk inte städar efter sig eller vara snål.
Vi har det största ansvaret för att vår produktion går ihop. Alla trådarna hålls av oss.

*Budget ska hållas, tider ska passas, alla ska må bra och vara glada.
Samla ihop kvitton, sen leta reda på personen som lagt ut pengar för att be om personen i frågas kontonr.
Sammanställa alla kvitton för att kunna maila iväg dom till vår kassör så att alla får tillbaka sina pengar.
Hålla koll på nycklar.
Städa i köket.
Ställa tillbaka stolar och bord i foajén närnågra repat.
Plocka upp gamla pizzakartonger osv…*
Tänk va mycket lättare det skulle kunna vara om alla bara slängde sitt skräp efter sig.

I går natt när jag satt på teatern kom jag och tänka på allt man gör men som inte syns. Och då fick jag plötsligt dåligt samvete. Hur kunde jag varit så ouppmärksam förrut. Jag och Maria är ändå två stycken. Men Henrik var helt ensam. Han måste ha gått sönder.

Vill passa på att verkligen säga tack till Henrik. Tack för att du gjorde som du gjorde. Och förlåt för att jag inte förstod hur jobbigt du hade det.

Tack Maria för att du finns och för att vi jobbar så bra tillsammans. Tack Robin för att du lyssnar så bra, och Tack Frasse för alla fina ord.

Nu låter det som om hela min värld rasat samman…att jag helst av allt vill sjunka under jorden.

Men det betyder inte att jag inte har roligt som producent. För roligt är det absolut!!! Men det jag ville komma fram till är att alla i alla produktioner har det extra tufft de två sista veckorna innan premiär. För jobbigt är det verkligen just nu. Det tror jag alla håller med om. Nu är det ju verkligen en slutspurt utav bara ——
Och då behöver man de där stödet som man helst inte vill be om. En extra kram, en klapp på axeln eller bara ett “hej, jag ser att du har det jobbigt just nu, kan jag hjälpa dig”.

Och jag måste säga att det finns flera i vår produktion som verkligen stöttar varandra just nu till 100%.

Fortsätt så…för jag (och Maria) är otroligt stolta över er. Över hela vår produktion. För det är verkligen vår, alla som jobbat, byggt, målat och sånt.
Vår produktion är snart i hamn…

/linnéa, producent