Ojojoj alltså, vad det pirrar i kroppen nu. På lördag smäller det verkligen. Det som vi har väntat på så länge. Framför oss har vi några hetsiga dagar med rep, rep, rep. Jag är lite rädd för premiären faktiskt, inte bara på grund av nervositeten som jag vet kommer komma, utan för att då är det inte så mycket tid kvar av detta fantastiska påhitt jag är en del av. Jag mår så himla bra av Revy Obscen, det har blivit till en av de större delarna i mitt liv den senaste tiden. Jag vill inte släppa den. Om tre och en halv timme är jag där igen, jag längtar. Jag vill aldrig att det ska ta slut.
Mimmi.